Lite borta?

Jag vet inte riktigt var min hjärna befinner sig.. lite var som tror jag :) Det är inte lätt när det är svårt, det är sant som det är sagt! Ååå just nu tror jag att jag blir galen när som helst.. Jag har många saker jag behöver fundera på och som jag behöver reda ut, jag går upp i linningen snart. EXAKT vad det beror på kan jag inte skriva ut, men en sak är säker, jag blir tokig snart, mycket är mitt eget fel men andra personer har ocksåen inblandning i det hela. Svammel svammel jag vet.. :) Men jag har också mycket blandade känslor, enligt mig själv konstigt nog mest positiva.

Läget?

Jag undrar och funderar, blir inte klokare.. Tiden får utvisa, vet inte om jag är redo än. Väljer att ignorera ett tag till, jag vet tids nog!

Jobbiga tankar

Ja sedan jag skrev sist så har ju mycket hänt... lilla bönan fick tyvärr inte stanna i magen, utan ge sig vidare på sin färd. Den så efterlängatade graviditetn slutade mycket dramatiskt med mycket förlorat blod och ambulansfärd till sjukhuset. Jag hann få ha det lilla livet i magen i 18 veckor. Det var veckor med mycket glädje blandade med vånda och oro eftersom jag hade otroligt många blödningar. När vi kom in till sjukhuset så visste vi ju inte varför missfallet skett, den förta tanken var ju så klart att något var fel på barnet. Barnmorskan kunde även konstatera att fostret varit dött i magen i ca 1-2 veckor. Den absolut värsta värsta upplevelsen jag haft i hela mitt liv! När det gått 5 dagar efter missfallet ringer min barnmorska från skutskär i panik och vill att jag och Chrille ska komma in och lämna blodprov på en gång. Det visade sig att jag hade något som kallas immunisering. Vilket innebär att jag och barnet har olika blodgrupper och mitt blod bildar antikroppar mot barnets blod.. Alltså att min kropp stöter bort barnet. Eftersom detta upptäcktes så sent så fanns inte längre någon chans för barnet att kämpa emot. Tankarna sedan detta hände har varit så många, hur kunde blodprovet ta så lång tid?, vågar vi skaffa ett till barn?, hur såg barnet ut, var det en pojke eller en flicka?... Ja och många fler funderingar så klart, men jag har bestämt mig för att försöka leva för stunden och framtiden och för min älskade Alvin så klart. Men stunder då jag blir ensam så kommer tankarna och känslorna. Ett tag kändes som jag var på rätt spår, men nu vet jag inte. Jag har svårt att släppa det som hänt, då man till exempel ser någon som är gravid, ser mina gravidkläder i garderoben.. Tänker på att det skulle vara 3 månader kvar bara, hur stor min mage skulle vara nu.. Det jag vet med all säkerhet är att vi kommer försöka få ett till barn och att jag kommer få all hjälp jag kan få med specialister och allt. Samt ett otroligt stöd från familj, vänner och arbetskamrater! Jag hoppas på att kunna bli gravid igen i höst/vinter. Under tiden har jag min underbara unge som förgyller livet varje dag! <3 Over and out!

Sälen och magen :)

I morgon är sista dagen här i Sälen. Just nu sitter jag och lilla bönan och kurerar oss ensamma i stugan. Jag har ont i halsen )och resten av kroppen med), så jag orkade inte följa med på middag hos våra bekanta. Bönan förresten, det är ju lillpluttis som ligger och sprattlar runt i min mage :) Nr 2!! Helt ofattbart fortfarande, är nu i vecka 14, så precis klivit in i fjärde månaden. Det är så svårt att förstå, precis som förra gången, att det ligger en liten sötnos i magen! Jag längtar ihjäl mig efter att se vad det är för en liten person som bor därinne... 6 månader känns som en eeeeevigheeeet!! Men just för att jag är gravid så har jag inte åkt nå skidor den här veckan, vilket alltid ingår annars! Men men det kompenserar ju allt att jag är gravid :)

Trött som ett...

Pust... Sitter på rast och håller på att somna, gick upp fyra i morse för att öppna klockan sex. Sen är jag inte bara förskollärare denna vecka, utan även kock :) Jag är utlånad till en annan förskola den här veckan, pga för mycket personal och för lite barn. Det är jag och en till som delar på dagarna, eftersom jag är den enda här fram till kl tolv så lär jag även laga maten :) Guuuud vad bra det kändes både igår och idag när ungarna blev överlyckliga över vilken mat det var och dessutom åt som hästar! Det är inte jag bortskämd med inte, min lilla skitunge äter som en mus eller så "tycker han om inte" ;) Jag längtar just nu sjukt mycket efter att lägga mig på soffan och halvdö, tack och lov att man är ledig imorrn!!! Men det blir ingen vila, ingen ro då heller. Funderar på att åka skidor samt gå ut på krogen på kvällen (!) det händer inte varje dag det händer direkt :)

Jag saknar min Alv så otroligt mycket, har knappt hunnit träffa honom i veckan , jao förutom igår kväll då när han vägrade gå och lägga sig... Kom i säng kvart över elva gjorde han.. Men han skulle absolut leeeeeka!!! Filur är bara förnamnet på den där...

Nä om man ska ta och resa på sig lite innan man somnar! Klart slut bävertjut!