Läget?

Jag undrar och funderar, blir inte klokare.. Tiden får utvisa, vet inte om jag är redo än. Väljer att ignorera ett tag till, jag vet tids nog!

Jobbiga tankar

Ja sedan jag skrev sist så har ju mycket hänt... lilla bönan fick tyvärr inte stanna i magen, utan ge sig vidare på sin färd. Den så efterlängatade graviditetn slutade mycket dramatiskt med mycket förlorat blod och ambulansfärd till sjukhuset. Jag hann få ha det lilla livet i magen i 18 veckor. Det var veckor med mycket glädje blandade med vånda och oro eftersom jag hade otroligt många blödningar. När vi kom in till sjukhuset så visste vi ju inte varför missfallet skett, den förta tanken var ju så klart att något var fel på barnet. Barnmorskan kunde även konstatera att fostret varit dött i magen i ca 1-2 veckor. Den absolut värsta värsta upplevelsen jag haft i hela mitt liv! När det gått 5 dagar efter missfallet ringer min barnmorska från skutskär i panik och vill att jag och Chrille ska komma in och lämna blodprov på en gång. Det visade sig att jag hade något som kallas immunisering. Vilket innebär att jag och barnet har olika blodgrupper och mitt blod bildar antikroppar mot barnets blod.. Alltså att min kropp stöter bort barnet. Eftersom detta upptäcktes så sent så fanns inte längre någon chans för barnet att kämpa emot. Tankarna sedan detta hände har varit så många, hur kunde blodprovet ta så lång tid?, vågar vi skaffa ett till barn?, hur såg barnet ut, var det en pojke eller en flicka?... Ja och många fler funderingar så klart, men jag har bestämt mig för att försöka leva för stunden och framtiden och för min älskade Alvin så klart. Men stunder då jag blir ensam så kommer tankarna och känslorna. Ett tag kändes som jag var på rätt spår, men nu vet jag inte. Jag har svårt att släppa det som hänt, då man till exempel ser någon som är gravid, ser mina gravidkläder i garderoben.. Tänker på att det skulle vara 3 månader kvar bara, hur stor min mage skulle vara nu.. Det jag vet med all säkerhet är att vi kommer försöka få ett till barn och att jag kommer få all hjälp jag kan få med specialister och allt. Samt ett otroligt stöd från familj, vänner och arbetskamrater! Jag hoppas på att kunna bli gravid igen i höst/vinter. Under tiden har jag min underbara unge som förgyller livet varje dag! <3 Over and out!